GOD JUL!

Jävla skitdag!

Usch, vad jag har varit på dåligt humör idag.
Egentligen började det igår när min bil som precis har varit på service plötsligt blev skittjurig när jag skulle starta den efter att jag hade lämnat på dagis och skola. Så imorse så när jag skulle åka till jobbet så vågade jag inte ta min utan skulle ta den andra istället. Då inser jag att jag självklart har satt i kupévärmarsladden i den andra bilen! Så den fick stå kvar varm och fin på parkeringen medan jag åkte i väg i vår, visserligen också nyservad så att man i alla fall slipper ljud som låter som om hjulaxeln gick av så fort man vrider på ratten, v40 som är manuellväxlad (jag gillar min v70 med automat) och hyfsat bullrig - speciellt med vinterdäck.'

Men redan innan vi åkte hemifrån så försökte stora A smuggla med sig sina nya glittriga inneskor som är två nummer för stora eftersom hennes mamma uppenbarligen inte minns vilken storlek hon har, och jag hade mycket noga förklarat (okej då - gormat) att "du tar inte för stora skor med dig till skolan så att du måste hasa dig fram för att inte tappa dem".
Kan ju säga att man börjar ana oråd när hon helt plötsligt MÅSTE ha en ryggsäck med sig för att bära sin frukt i. Så jag bad henne att lägga tillbaka skorna för de ska inte med till skolan, punkt slut! En 6-åring är rätt lik en tonåring i de lägena - jädrar vilka blickar jag fick!

Under tiden så hade lilla V bestämt sig för att han inte skulle ha den jackan som var ren men han ville inte sätta på sig den som var smutsig, efter det att jag hade konstaterat att "då kommer du att frysa för utan skor och jacka så blir du nog blöt, seså ut genom dörren nu är det dags att åka till dagis". Då satte han under HÖGljudda protseter på sig den rena jacka men tänkte minsann inte ha några byxor - bara för att konstatera så fort han gick utanför dörren att det var rätt kallt utan byxor i morse. Varpå han skrek - "jag fryser om benen" och jag svarade "då får du väl skynda dig till bilen för där finns en filt". En 3-åring är rätt lik en tonåring i de lägena - jädrar vilka blickar jag fick!
När jag kommer ut till bilen med portfölj, handväska tung som ett as och mössar och vantar och byxor och ryggsäck så har jag så mycket i händerna så jag har världens problem med att få upp bakluckan och jag vill inte ställa ner något på backen eftersom det är dyngsurt. Efter en del trixande, många svordomar och ett lerigt byxben så får jag till slut in prylarna i skuffen och kan dra.

Ok, efter den fridfulla avresan från huset så åkte vi till dagis - där gick faktiskt lämningen utmärkt som vanligt - det är vid hämtning vi har problem. Stora A följde med in med en surbutter min och fick då åka med klasskompis, tillika granne J den sista biten till skolan.

Kanon, jag kom iväg lite tidigare och kunde stick direkt till jobbet - trodde jag. Då möter jag sopbilsdjäveln och inser att jag inte har ställt ut soptunnan för det kändes märkligt imorser när nästan ingen annan hade gjort det. Så jag åkte hem igen och funderade om jag skulle ställa ut tunnan i alla fall och chansa på att sopbilen inte hade varit på vår gata än. Det mest korkade av alltihop är att jag funderade flera minuter på om jag skulle ställa fram soptunnan eller inte för tänkt om det inte är hämtning idag, vad konstigt det kommer att se ut - fatta hur svenskt det är.

Hur som helst - jag bestämde mig för att ställa fram tunnan och hoppas på hämtning annars fick den väl stå där och se dum ut. In i bilen och iväg - efter 300 meter backade jag tillbaka igen och ställde ut grannens tunna (hon som skjutsade stora A till skolan) för de hade inte heller ställt ut den.

Kommer till slut till jobbet och ska ta ut en IKEA-kasse med bestick till jobbet eftersom min arbetsplats verkar äta upp gafflar och vi måste köpa nya med jämna mellanrum, då går påshelvetet sönder så jag får ta under och runt hela påsen för att inte tappa alla besticken varpå handväska naturligtvis ramlar ner från axeln och lägger sig bekvämt i armvecket. så jag stapplar in på jobbet och gick raka vägen upp till kaffebryggaren.



Det postitiva är i alla fall att soptunnan var tömd när jag kom hem.


Sedan råkade jag dra för hårt i tvättmedelsfacket på tvättmaskinen så att det åkte rakt ut och ner i golvet, tur att jag inte hade hällt i något tvättmedel än, synd bara att jag hade hällt i sköljmedel.


Jävla skitdag!


God natt...

Jag har fimpat!

Jag har sluta röka! Som en led i min livsförvandling så har jag slutat röka, det har inte ens gått en vecka ännu men det känns bra, jag tuggar tuggummi för jämnan och har ibland svårt att komma ihåg att jag har slutat. Vanans makt är stor och alla små raster som man knappt tänker på blir plötsligt väldigt tydliga när man tar bort dem.

Jag tror inte på att ersätta ett behov av ett annat och mitt nikotinbegär verkar inte vara det stora problemet (konstigt egentligen med tanke på hur många år som jag har rökt) så jag använder vanliga tuggummin, billigare och enklare att komma över jämfört med nicotintuggisar.



Hurra för mig!

Ett väskkort

Som gav mig första pris i en utmaning på LC- mässan i helgen. Jag fick fina clearstamps i en puderdosa och några stickers. Tack alla för en trevlig dag!

Overlock rules!

Jag hittade ett tyg som jag blev förälskad i med bokstäver i olika färger. När det dessutom var på rea så blev jag ännu gladare. Jag fick låna en overlock (en symaskin som både sicksackar och skär kan man säga) och jädrar vad fort det gick! Ritsch ratsch, 5 kuddar klara!

Mobilblogginlägg

Jag har länge undrat hur f-n man gör men nu hoppas jag att jag har listat ut det - jag väntar med spänning på om det funkar. Det kunde ta en stund stod det att flytta inlägget till min existerande blogg så nu håller jag tummarna för att det går vägen. För helt plötsligt så blir det ju mycket lättare att få saker och ting att hända här!

Tjolahopp

Jag har vunnit!

Mitt första mobilbloggsinlägg! Jag grejade det!

Nåja, hur som helst. Jag har vunnit en iPod shuffle på jobbet. Det lottades ut några stycken bland de som registrerade sig på vårt nya intranät och jag vann en! En (product)RED som innebär att Apple skänker en del av intäkterna till den globala fonden för AIDS-forskning i Afrika. Ikväll ska jag in på iTunes och ladda ner musik.

Nån som känner igen sig?

Presenttips?

Jag tycker att de här personliga almanackorna är så läckra. För 275 kr så bestämmer du både utsida och innehåll. Du utformar den enkelt på webbsidan www.personligalmanacka.se.

Problemet är bara att det är så svårt att bestämma sig, jag gör nya hela tiden och ska precis till att beställa, men så undrar jag om jag inte skulle ändra på färgen på pärmen eller texten eller innehållet eller.....
Så där håller jag på - det blir nog aldrig en almanacka för mig...

Jag har målat på dagis

När dagis stängde för semester så var vi några som målade om småbarnens stora rum, det målades helt i vitt och det blev ljust och fint men väldigt kalt. Så jag bestämde mig för att måla något roligt på väggen. Jag älskar Åsa/Badankas illustrationer så jag mailade henne och frågade om jag fick använda hennes LoveBugs och det fick jag. Texten hittade jag på nätet (vet tyvärr inte vem som har skrivit det) och jag tyckte att den passade utmärkt tillsammans med kärleksbacillerna. Så med hjälp av en projektor och lite tålamod så blev resultatet så här.

Bilden är jättedålig, jag vet, men bakgrunden är alltså vit.

Den här hittade jag hos Badanka och jag tyckte att den var lite kul. Hänger ni på?



För 5 år sedan:
Var stora A bara 9 månader gammal (och var fortfarande lilla A). Vi hade bott i vårt nybyggda hus på berget i 1 år. Jag jobbade på postsorteringen mellan 4 och 7 på morgonen och på servicehuset på kvällen för att kunna vara hemma med A längre.

För 3 år sedan:
Var jag gravid med lilla V och jag hittade hem till scrappingen.

För 1 år sedan:
Då köpte vi vårt nya hus närmare dagis och sålde vårt "bergshus"

För 3 månader sedan:
Fyllde jag år och min Ergo flyttade in.

Igår:
Fick jag bilder från min syster i Leksand som visade trädgården i snöskrud och jag var jag ganska glad för att det "bara" regnade oss oss.

Idag:
Kom vi båda hem tidigt från jobben och hämtade barnen tillsammans.

I morgon:
Ska vi hälsa på i skolan som stora A ska börja i till hösten.

Om 1 år:
Har vi kommit längre med huset och förhoppningsvis packat upp alla kartonger.

Tillbaka!

Efter två veckor med högerhanden i paket så togs stygnen bort i tisdags så nu har jag nästan full funktion tillbaka. (Jag opererades för karpaltunnelsyndrom den 25 mars)

Den sista februari slutade en kollega på mitt jobb som jag gillar väldigt mycket, vi har jobbat ihop i många år och har haft mycket roligt ihop. Hon ville inte ha någon avtackning för hon har så lätt till tårarna så jag gjorde en "oj, vad du kommer att sakna mig"-bok istället för tvärtom.

Hon gillar fredagsfräckisar så jag var tvungen att integrera några sådana fast jag valde att dälja dem i utdragsfickor eftersom hon ska börja jobba på ett lite striktare statligt bolag.

Jag hittade så fina papper på Papprika, Gabriella gillar rosa så de passade bra. Jag klädde pappsidor (som egentligen skall vara pärmar till Bind-it-All) och satte ihop dem med ringar från Youdo. Band och blommor letade jag upp i mina gömmor.

Nu längtar jag till scrapbordet men det måste nog vänta några dagar till så att jag har mer kraft i handen.

GLAD PÅSK!

I torsdags var barnen påskkärringar för första gången. Lilla V hade en alldeles för lång klänning som han snubblade på hela tiden. Han fattade inte riktigt principen för när de ringde på en dörr så satt han sig direkt i trappan med ryggen mot dörren. Men han var så nöjd med att bara gå omkring i klänning och sin lilla hink och ropa : "Gla påsssk" rakt ut.

När jag sa till stora A att man kan inte gå påskkärring om man inte har något att ge bort till dem man ringer på hos, så föreslog hon att jag kunde väl skriva ut nåt från datorn kanske?. Nähä du, här ska det ritas annars blir det inget påskkärringeri. Och hon fick faktiskt ihop fyra helt egenritade teckningar, vilket inte är så illa för en lat och inte så tålmodig 5,5-åring.

Imorgon ska vi på 60-årsuppvaktning och på måndag på 70-årsuppvaktning.

GLAD PÅSK!

Karin

Hurra för Papprika 5 år!

Igår fyllde Papprika Scrapbooking 5 år och jag och AnnaKarin var där för att handla och mingla. Stackars Olivia kunde inte följa med eftersom hon fortfarande var förkyld. Oj, vad många kända ansikten vi såg - det var så kul att träffa så många gamla bekanta som inte har siktats på ett tag. Sedan forumet haverade så har jag tappat flera stycken, men desto roligare då att träffas under så trevliga former som igår.
Vi kunde inte stanna så länge så det var säkert flera som kom efter oss som vi inte hann träffa.

Till er som vi träffade igår:

Vad roligt det var att ses! (Ingen nämnd - ingen glömd)

Och tack Malin, för en trevlig kväll!

//Karin

Ergo har flyttat in!

Idag fyller jag år och jag har fått många fina presenter men den allra bästa är min champagnefärgade ErgoRapido!
Eftersom jag har två barn och de efter varje måltid, har lyckats smula ner golvet så att det känns som om man går på en sandstrand och jag bara inte orkar flytta på två STORA högar med tvätt som liksom bara har hamnat på golvet framför städskåpet för att komma åt dammsugaren, så känns det superlyxigt att ta min Ergo som står lättillgängligt och lite elegant svepa över golvet så att själva golvytan blir synlig igen.
I love it!

Däckbyte

Lilla V är fullkomligt såld på allt vad verktyg heter och när han får vara med morfar och hjälpa till är livet fulländat.

Badprickar

Stora A älskar att bada, hon ser fram emot midsommar från januari och längtar ut till Stendörren. När jag hittade det här pappret så blev jag förälskad och när jag insåg att prickarna passade perfekt till hennes bikini så var saken klar, en speedscrappad LO med retroblomman som har fått vila under lång tid.

Texten la jag in direkt på fotot i PhotoShop före framkallning.

Morfar

Jag ville att världens bästa morfar skulle vara med i barnens album och hittade det här kortet som jag älskar på pappa när han är på väg till flaggstången för att hissa flaggan för någon högtidsdag, jag minns inte vilken.

Jag älskar min pappa - han är den mest generösa människa som finns, alltid glad och alltid hjälpsam. Jag minns bara ett tillfälle i hela mitt liv som jag har sett honom arg, när jag tänker efter. Han avgudar sina barnbarn och har alltid tid att leka och barnen kastar sig i hans famn när han kommer och hälsar på.

Jag undrar om han verkligen vet hur mycket han betyder för oss?

Här har jag använt vit cardstock som bakgrund, något som är ganska ovanligt i mitt fall, jag brukar använda mönstrat papper.

Men jag tyckte att pappret inte skulle ta för mycket fokus från bilden. Jag har tänkt att göra en snarlik layout om mormor också fast spegelvänd, nu letar jag bara efter samma chipboard bokstäver som jag har använt här, Sadie någonting heter de och de är inte lätta att få tag i.

Matproblem

Hur f-n ska man göra? Stora A är en mycket bestämd liten dam. Hon vägrar att prova någonting som hon inte har stoppat i munnen förut och det gäller även saker som godis och kakor och sånt och det är ju i och för sig bra, men allt annat.
Dessutom så skiftar det från dag till dag när hon har slutat att tycka om något som hon tidigare har gillat.
Så just nu har hon en "tycka-om-lista" enligt följande:
1. pannkakor (utan tillägg, ev. vispgrädde)
2. potatis
~3. möjligen ibland - spaghetti med typ 1/2 liter ketchup

Vi har beslutat att inte göra så stor grej av det, vi bestämmer vad som serveras och hon bestämmer hur mycket hon ska äta - inget gnäll och ingen påtryckning. Däremot så får hon inget annat sedan, utom en knäckesmörgås när lillbrorsan dricker välling.

Min teori är att förr eller senare så borde hon känna att hon behöver äta mer. Men det innebär ett dilemma. Igår gjorde jag raggmunk med bacon (jag tänkte pannkakor och potatis - det borde ju bli en hit!) Jorå surrö - tjena....
Hon smakade en bit stor som hennes lillfingernagel och sedan spottade hon och fräste som om jag försökte få i henne terpentin eller nåt. 1 baconskiva gick i. Och vatten, för se mjölk - det dricker hon inte.
Reglerna var som vanligt - hon bestämmer hur mycket hon ska äta - men sedan får hon inget mer (utom då kvällsknäcket). Dilemmat för mig är då - har jag blivit en gestapomorsa som tvingar min 5-åring att gå och lägga sig hungrig eller när går gränsen för att ge henne något annat? Jag menar, hon är ju också människa och kan inte gilla allt.

Jag är inte orolig för att hon ska svälta för det gör trots allt inte så många barn i Sverige, men knepigt är det.

En litet orosmoln är dock kalcium, för hon dricker inte mjölk, äter inte fil eller yoghurt, ingen ost i någon form och absolut inga grönsaker. Jag hittade vitamintuggtabletter för barn med jordgubbssmak på apoteket. -Kanon, tänkte jag! men det var ju PRICKAR i dem, så det kan man ju inte äta, sa hon. Och de flytande varianterna smakar ju annorlunda så de är ju också livsfarliga.

Jag behöver lite tips!

Torsten

Stora A har haft många namn, på den här layouten var hon bara 5 månader, så det har kommit till ett antal nya namn sedan dess. Nu kallas hon mest för Torsten, vilket är väldigt praktiskt för det är sällan någon annan svarar när man ropar det i en lekpark.

När folk frågar varför (och det är en och annan som höjer på ögonbrynen när en flicka i tofsar svarar till det namnet kan jag lova!) så säger hon: "För det är det enda jag lyssnar till." Hmmm....undrar om mamma kan ha sagt det för många gånger, eller....

Visserligen så svarar hon inte på det heller längre så jag måste komma på ett nytt. Några förslag?

Sista sidan i Lilla Vs album

Lilla Vs första album sträcker sig till hans 1 årsdag. Jag har använt Deja Views underbara papper.

Hela hans album består av väldigt mycket text och för att få in det i den här layouten så har jag skrivit på både fram och baksida på taggarna bakom tåget.

Ännu en layout

Här är en layout som jag gjorde väldigt snabbt till Den stora utmaningen på Papprika för några år sedan. Jag skulle inte vara med i utmaningen var det tänkt, eftersom jag då mest scrappade i formatet 8x8 och det var inte tillåtet i tävlingen.

Deadline var fredagen och på torsdagkvällen så fick jag en idé och jag satte mig ner och gjorde denna i formatet 12x12 på 1,5 timme. Jag har skrivit några ord till mina barn som jag vill att de ska ha med sig i livet även om jag inte skulle finnas kvar så därför känns den här layouten lite speciell.

(Dessutom så råkade jag faktiskt vinna omröstningen den veckan, så det var extra kul - förstås)

Till lilla V

Här är en layout till lillaVs album, det var så länge sedan så jag minns inte

vad pappret heter, men jag har skrivit ut texten på ett overhead ark och fäst det över fotot med öljetter.

Se där ja

det gick fort. Jag undrade lite hur alla kunde hitta hit så fort, alla och alla förresten, två stycken talade jag ju om det för alldeles själv. (Det var ju liksom svårt att låta bli när jag var en aning spydig när jag fick leta upp deras bloggar själv.) Sen såg jag att jag redan fanns med som länkar hos dem, det ökar ju pressen något att faktiskt ha något som liknar nåt meningsfullt här.
Jag ska lägga in lite scrapbilder och länkar snart, jag ska bara lära mig hur man gör först.

Lilla V har vattkoppor, han är prickig från topp till tå, jag slutade räkna när jag kom till 125. Det är väldigt synd om honom, han har koppor på ögonlocken, i gommen, i öronen och 64 st bara under blöjan.
Så jag lär bli hemma ett tag, vi har inte råd att P vabbar eftersom stora A hade vattkoppor i början på månaden.

Tjingelong så länge..

Jaha ja

det är mycket motvilligt som jag skapar den här bloggen. Jag gillar att läsa många andras bloggar men är egentligen lite tveksam till att ha en egen.

Idag har ju varenda människa blogg och allt som läggs på nätet stannar ju på nätet - forever!!! Så varför, kan man tycka, ska man alltid göra som "alla andra"?

Svaret är ganska enkelt - jag gillar datorer och vill också prova!!!

Kanske kommer jag att använda bloggen som en dagbok, kanske inte, men mest för att det är kul att testa att skapa sig en egen liten plats i cybervärlden. Jag kommer att vara restriktiv i vad jag läggger ut när det gäller bilder, framförallt när det gäller barnen och ibland kan det säkert tyckas konstigt men jag är inte helt bekväm med att det flyter omkring en massa bilder som jag aldrig kan få bort.

Så välkommen till ett första trevande steg....
åt vilket håll jag vandrar, det återstår att se.